GELATIN SILVER BLOG

GSB 50/Stadens träd - 6

2012-02-19T21:46:00.001+01:00

Småländska Bil AB, mot Bäckaslövsvägen.

GSB 49/Stadens träd - 5

2012-02-15T17:15:00.000+01:00

Strandvägen, Växjö.

GSB 48/Att scanna underexponerad och underframkallad film?

2012-02-13T19:27:00.000+01:00

Jag missade med en Fomapan 200 igår. Både exponeringen och framkallningen blev för snål. Kompenserade för lite för den vita snön och missbedömde även kontrasten. Resultatet blev för tunna och kontrastlösa negativ. Vid scanningen framträdde kornet sedan betydligt kraftigare än med de negativ som haft normal kontrast på tidigare filmer. På samma film hade jag också ett par rutor fotade inomhus med blixt, vilka framkallningen passade bättre för och därför också fick en lite högre kontrast än snöbilderna. Jag provscannade en av de rutorna och då såg kornet lika fint ut som i bilderna från de två första Fomapan 200. Tydligen är kornigheten vid scanning av film beroende av filmens täthet och kontrast. Tunna negativ med lägre kontrast ger alltså grövre korn vid scanning (om man scannar till samma svärtning och kontrast). Kanske ska man prova att scanna såna här tunna negativ till den mjuka kontrast och täthet de har, och istället ändra det mesta av kontrasten i efterhand? Alltså scanna mjukt för finare korn (om man nu vill ha det)?

Underframkallad och underexponerad Fomapan 200 i Rodinal 1+50.

Rätt exponerat/framkallat, scannat från samma film som ovan. Kornstrukturen skiljer som natt och dag.

GSB 47/Stadens träd - 4

2012-02-12T17:36:00.000+01:00

Trädgårdsgatan 10, Växjö.

GSB 46/Stadens träd - 3

2012-02-11T23:16:00.000+01:00

Södra Järnvägsgatan 2-4.

GSB 45/Stadens träd -2

2012-02-11T09:19:00.000+01:00

Södra Järnvägsgatan 13.

Fortsätter med "stadens träd". Bilden fotograferad innan jag körde hem från besöket hos min sjuka mor på lasarettet i torsdags. Det skulle bli sista gången jag såg henne i livet. På kvällen tog allting slut, hon orkade inte längre kämpa mot. Men hon gjorde det tappert och jag tror aldrig hon gav upp hoppet att åter bli något så när frisk. Tack mamma för allt du gav oss, du satte alltid andra före dig själv! En egenskap som det är stor brist på i de "nya" moderaternas Sverige...

Berghälla, 12 november 2011.

GSB 44/Stadens träd -1.

2012-02-08T01:48:00.000+01:00

Södra Esplanaden 3, Växjö.

Kamera: Contax T
Film: Efke KB 100
Framkallare: Adolux ADX 1+29

Träd har en underlig förmåga att hamna på mina bilder. Kanske för att träd är intressanta och lite mystiska. Varför det finns så mycket vackra träd i staden Växjö vet jag inte, men förmodligen vet fastighetsägarna deras natur-och skönhetsvärde? Man överväger förmodligen noggrant när man ska ta ner träd vid förruttnelse eller skador.

I Lessebo tycker jag däremot att kommunen går lite väl hårt fram, av någon anledning. Men jag tror personligen att kommunen behöver inkomster (man har ju kring 100.000 kr per invånare i skuld). Man sågade t.ex ner de vackra tallarna ovanför läkarstationen. Stora, tjocka och raka furor som säkert inbringade lite pengar i kommunkassan när de såldes. Likadant var det när man gallrade och röjde i strandskogen vid Djurhult. Man satte upp lappar om att det skedde för att öka tillgängligheten, men nu är de gamla stigarna oframkomliga med djupa vattenfyllda hjulspår och uppväxt sly (pga röj-jödslingseffekten). Lövträden som fälldes sålde man till Kährs i Nybro, vilket säkerligen betalades bra. Så är det i fattiga och skuldsatta kommuner som Lessebo. Allt som kan inbringa pengar prövas. Och för att få gehör för det man gör gäller det att linda in det i bomull eller döpa om projekten till något mera positivt än vad det egentligen är.

För den tekniskt intresserade kan jag säga att Efke KB100 i Adolux ADX ger ett fanatstiskt fint resultat vad gäller tonrikedom, fint korn och detaljupplösning. Adox filmrecept från 1950-talet med enkelt emulsionslager och hög silverhalt, tror jag är det som ger så fina nyanser. Man får dock inte glömma att använda väldigt svagt surt (eller helt neutralt) stoppbad samt tillsätta härdare i fixet, med Efkes filmer. Då slipper man de emulsionsskador som annars lätt uppkommer på dessa filmer av gammaldags typ. De har ju inga skyddande extralager som moderna filmer och är därför mera ömtåliga. Men resultatet tycker jag blir desto bättre. Det blir lite storformatskänsla med Efkes filmer faktiskt. Man kan komma väldigt långt i småbildsformatet med en bra optik och rätt film.

Nils/

GSB 43/Bilder från Lessebo/Växjö och Contax T i minus 21,5!

2012-02-05T23:37:00.000+01:00

I Lessebo möter man inte mycket folk. Bilden är från början av januari, då någon snö ännu inte lagt sig. På Lindgatan 16 växer en fin blodbok.

Vid lasarettsbesöket i Växjö igår däremot, dök det upp lite folk vid Växjösjön och de inramades fint av träden i strandkanten. Nu känns det som om det har blivit vinter i alla fall, lagom till månadsskiftet januari-februari. Kallare har det också blivit.

Riktigt kallt blev det dock inte förrän idag när Anton (sonen) och jag gjorde vinterns andra skiddag på Isaberg. Minus 21,5 visade bilens yttertermometer när vi kom fram till Nissastigen i dalen nedanför berget vid Hestra. I jackans ena ytterficka låg skidkameran (Contax T). De ca 20 minusgraderna var inga problem, kameran fungerade som den skulle. Kör man med de lite dyrare silveroxidbatterierna så brukar kamerorna fungera även i ganska kallt väder.

Utförsåkning i sån här kyla är dock inte att leka med. Det gäller att klä sig rätt med kalsingar, underställ, mellanlager och ytterplagg i rätt material. Syntetfiber/ull innerst, microfiber i mellanlagret och vindtätt/andande ytterst. På huvudet hjälm och en tunn balaklava eller "tub" innaför. Själv har jag också ett ryggskydd i form av en väst som värmer. Är det inte kallare än 6-7 minus brukar jag dock skippa mellanlagertröjan i microfleece och även ha ett lite tunnare underställ. Kraftiga skidhandskar (från Hestra) är också rekommendabelt, gärna med en fin microhandske innanför vid lite kallare väderlek.

På hemvägen från Isaberg brukar vi stanna vid sydsvenska krysset i Värnamo och käka middag (i backen tar man bara lite fika och varm dryck i värmestugan). Kaffet efter middagen sitter fint och så håller man sig pigg de 10 resterande milen vid ratten. Man är rätt slutkörd efter en dag i backen, med mjölksyra och kramp i lårmusklerna. De första gångerna på sässongen som man åker brukar vara värst.

I kameran satt en Efke KB 100 den här gången, och jag exponerade den som tidigare, efter 160 ISO. Jag framkallar den i Adolux ADX tvåkomponentsframkallare, vilken ger fantastiskt finkorniga och välgraderade negativ. Eftersom filmen enbart har ett lager (emulsionslagret) ger den en enastående detaljskärpa (ljuset sprids inte i de flerdubbla lager som moderna filmer består av). Som vanligt med Efkes enskiktiga filmer är det rekommendabelt med ytterst svagt surt (eller helt neutralt) stoppbad liksom tillsats av härdare i fixet. Då slipper man de problem med emulsionsskador och annat som annars lätt tillkommer när dessa filmer av äldre typ används.

GSB 42/Contax T har ett smart snabbfotoläge!

2012-02-03T20:32:00.000+01:00

På Contax T finns ett snabbfotoläge (hyperfocal). Med bl 8 och avståndet inställt på grön punkt, får man acceptabel skärpa från 1,7m - oändligt. De sista bilderna på filmen som satt i kameran fick bli en test för att se om det stämde. Jag provade även att ställa focus på strax före 1,3 m. Detta för att försöka hitta en snabbfotoinställning som fungerar på näravstånd mellan en och två meter.

Första bilden är tagen med focus ställd strax före 1,3m. Bilens framände är ca 1m från kameran, backspegeln ca 2 m från fotograferingspunkten.

Andra bilden är tagen med focus exakt på den gröna punkten, dvs det angivna hyperfocalavståndet där det ska vara acceptabelt skarpt mellan 1,7 m och oändligt.

Jag tycker det angivna hyperfocalavståndet med focus på grön punkt stämmer ganska bra. Även med den första inställningen på knappt 1,3m ser det ut som om skärpan är acceptabel i området mellan 1-2 meter. Vid normalt dagsljus eller solsken och med 200-400 ISO film i kameran går det alltså bra att ställa kameran på grön punkt (eller vid behov knappt 1,3m) och bl 8, och sedan bara peppra på. Ibland kan man dock behöva hålla in knappen för exponeringskompensationen. Men annars sköter kameran resten. Man förstår att Cartier-Bresson gillade Contax T, enkel och bekymmersfri fotografering på gatan när hyperfocalen är inställd. Skickar med en bonusbild från förra veckan. Shorts och sandaler fungerar även i januarikylan...

Ha en fin helg!
Nils/

GSB 41/Över två kilo lättare!

2012-01-30T19:43:00.000+01:00

Bloggande om kameror brukar vara populärt. De flesta handlar dock om de senaste digitala underverken. Mitt kamerabloggande handlar om teknik från en helt annan tidsålder, den som jag personligen anser innebar kulmen av innovationer, strax före autofocusen tog över och då fotografen fortfarande styrde och hade kontrollen över verktygen. Det är såna kameror jag trivs bäst med. Kameror med för mycket funktioner blir svårhanterliga.

I helgen satte jag min Pentax 67, försedd med 75mm-optiken, bredvid den nyinförskaffade lilla kompakten från Contax med sin 38mm Sonnar. Brännvidderna motsvarar ungefär varandra (man brukar säga att man ska dubbla brännvidden med 6x7-formatet för att få motsvarande bildvinkel som småbild). Skillnaden i storlek är enorm, liksom viktskillnaden. Lite enklare att gå omkring med en 270 grams kamera i en handlovsrem än att ha en som väger över två kilo mera på magen. Man får rätt ont i nacken efter ett tag, även om remmen är bred.

Vad som också skiljer de båda enormt är ljudet vid avtryck. Contax T är nästan ljudlös, kanske gatufotografens dröm? Medans Pentax 67 kan skrämma skiten ur folk om de inte är beredda när man trycker av. Ingen kamera för smygfotografering precis. Men låt dig inte luras av den lilla Contaxens oansenliga storlek, ljud och utseende. Sonnar är Sonnar, speciellt när det står Carl Zeiss T* på den. Mina tidigare erfarenheter av Zeiss Sonnar gäller 2,8/85mm för Yashica/Contax SLR, och är av det mera angenäma slaget. Den optiken är superb på alla bländare och allmänt mycket välkorrigerad. En svårslagen 85:a helt enkelt. Den här 38:an verkar inte sämre av mina första filmer att döma. Laddad med en svartvit sommarfilm som T-Max 100 borde den här kompakta bildmaskinen kunna tillfredställa även den mest kräsne skärpe/upplösningsfantast.

Dock har Contax T inte någon mätsökarfunktion i toppklass, men annat var väl inte att vänta i en så kompakt konstruktion. Att ställa focus fungerar ändå ganska bra. Jag har fotat några dagar med kameran nu och när jag tar fram mina Bessa-mätsökarkameror så verkar de stora och klumpiga, trots att de egentligen är relativt smidiga. Contax T kommer säkert att bli en välanvänd kamera så länge den går och fungerar. Den väcker inte så stor uppmärksamhet och kan hänga med överallt utan problem.

Som glasögonbärare måste jag sätta glaset direkt mot mätsökaren för att se hela sökarbilden och informationen i den. Men för att undvika risken att repa mina glas mot metallen har jag satt silvertejp runt sökarförnstret och över den knapp som ska tryckas in för att lossa ISO-inställningen (en rund metallkant runt den kan också skada glasen). Ett bra tips som kan användas även på andra kameror, om du är glasögonbärare och det saknas ögonmusslor eller gummikanter runt sökarfönstrena. Nu är det bara att använda kameran till det den är till för, nämligen bilder. Ska försöka använda den så mycket jag hinner under närmaste tiden, för att lära mig den och vänja mig vid funktionerna. Under vinterns skidresa till Dolomiterna lite längre fram ska den också få följa med. Hoppas kunna ta lite fler bilder då. Förra året blev det inte så mycket fotat med Minoxen.

Ha det fint!
Nils/

GSB 40/Förslaget till ny fotolag är befängt!

2012-01-28T15:28:00.000+01:00

Det fanns inte ens några motsvarande lagar i Nazi-Tyskland. Men inom dagens Europa diskuteras det inom demokratins ramar. Inskränkningar för fotografer sprider sig från land till land. Tänk dig att du skriver ner något på ett papper där du beskriver en händelse på allmän plats och som enligt lag kan vara kränkande för en person om det publiceras. Det är inte olagligt att göra det, det är publiceringen som kan vara olaglig.

Gör du däremot samma sak med kamera, dvs fotograferar någon på allmän plats i en situation som enligt lag kan ses som kränkande, så ska det bli olagligt enligt förslaget. När det gäller fotografi så är det själva handlingen att ta en bild som är olaglig, men med all annan kulturell/journalistisk verksamhet är det publiceringen som är olaglig. Du kan titta på händelser eller situationer, du kan skriva ner vad du ser eller rita/teckna/måla/skulptera precis som du vill (skyddsobjekt undantaget) utan att begå lagbrott. Men när du med kameran fotar samma sak kan det vara olagligt. Du kan rita av Reinfeldt på ett papper när du ser att han pinkar på sina egna skor vid vägkanten utan att begå brott och du kan skriva att han pissar på skorna. Men du kan inte fotografera honom i samma situation, då blir det med stor sannolikhet ett lagbrott, oavsett om du publicerar bilden i något sammanhang eller ej.

Varför ska då fotografi behandlas annorlunda? Jag förstår det inte. Kanske är det för att det är så lätt att lägga ut bilder på internet, vad vet jag? Men samma sak kan man ju göra med skrifter, teckningar och målningar, så det resonemanget håller inte. Jag tycker lagen istället skulle riktat in sig på det som är problemet, publiceringen (och där behövs inga ytterligare inskränkningar). Vad som behövs är däremot den delen av lagförslaget som förbjuder kränkande fotografering på privata platser och liknande sammanhang, toaletter, provrum etc. Där fyller den en funktion. I övrigt är den ett mycket olyckligt ingrepp i våra fri- och rättigheter att fotografera på allmän plats. Den delen tycker jag inte rimmar med ett demokratiskt samhälles värderingar.

Om förslaget går igenom som det är, tror jag också det blir en massa onödiga konflikter där en redan överbelastad polis och myndigheter får mycket meningslöst extraarbete med att ta emot anmälningar från folk som känner sig kränkta av olika orsaker. Risken är även stor att fotografer hämmas i sitt utövande och i sitt arbete med att granska t.ex makthavare, då man nu inte kan fota lika fritt längre utan omedvetet kommer ha i baktanke att det man gör kanske kan anses kränkande i lagens mening, eller att den man fotar ska anmäla en (välmotiverat eller inte). Journalister och andra ska aldrig behöva känna sig rädda att bryta mot en lag när man fotograferar på allmän plats. Det är publiceringen som ska var det man diskuterar, inte själva fotograferandet.

Nils/

GSB 39/Är tjeckerna bättre på allt?

2012-01-28T02:30:00.001+01:00

Igår fredag tog vi en tur till stan (Växjö). Jag för att hälsa på min mor på lasarettet, och Margreth för att klippa sig/bleka håret. På Punkten (Växjöbor vet vad jag menar) hittade jag också en schysst tjeckisk fototidskrift "fotograf" som jag inte sett där förut. Jag visste ju sedan tidigare att tjeckerna kan göra både film och fotopapper. Nu vet jag att de även kan göra bra fototidskrifter (vilket vi svenskar inte kan). För den verkar klart intressant. Egen hemsida har de också: www.fotografnet.cz och det tjocka papperet samt trycket är av en fantastiskt fin kvalitét. Så ska en fototidskrift se ut! I princip bara bilder också (skönt), ingen störande reklam eller teknikartiklar om de senaste prylarna och kameraunderverken. Den text som finns handlar om de medverkande fotograferna. Tidskriften supportas av det tjeckiska kulturministeriet (Det du Lena Adelsohn Liljeroth vore väl en intressant idé?).

Vita villan, S Järnvägsgatan

Värendsg - S Järnvägsg

På tal om tekniska underverk så har jag införskaffat ytterligare en av de kameror som man gick och drömde om när de kom på 1980-talet, förutom min Pentax 67 och min Contax S2 (hade inte råd med såna då). Som några säkert räknat ut har jag nu fått tag i "Bresson-kameran" Contax T. Classic Camera i Göteborg (Jaan Lauritz) hade en i hyllan som stått där alldeles för länge, och då tillbehörsblixten inte fungerade fick jag den lite billigare. Otroligt nog lyckades jag få igång blixten efter lite pillande och trixande (hur nu det gick till, så oteknisk som jag är). Kameran är nu provad på Växjöturen och bilderna här är tagna med den laddad med en tjeckisk Fomapan 400. Sanslöst fin Sonnar T* optik från Carl Zeiss på 38mm verkar det som. Inte undra på att Cartier-Bresson gillade den här kameran!

Värendsgatan

Storgatan

Contax T är av en helt annan byggkvalitét än Minox 35 och Olympus XA. Och avtrycket är i en helt anna klass, speciellt i jämförelse med XA:s helt oberäkneliga. Märkligt nog fungerade det fint att ställa in både avstånd och bländare med handskarna på. Med Minoxen skulle det vara mycket svårt. Även exponeringskompensationen gick att hålla nere med lite ansträngning. Lite svårt att få rätt känsla i avtrycket med handskarna på dock. Men nackdelen med Contax T är ändå att man inte ser exakt vilken slutartid som ställs in, utan bara intervallerna 1/500-1/125, 1/125-1/30 eller 1/30-8sek. Borde gått att lösa på en kamera som vid introduktionen var så pass dyr kan man tycka. Bra är ändå att det varnas för över- och underexponering. Och hamnar man i intervallet 1/125-1/30 får man hålla lite koll på hur motiven rör sig, blir det under 1/30 får man ta stöd av stolpar/räcken etc (vilket jag gjorde med nattbilderna här) eller använda stativ/blixt (alt byta film). Tror att man ganska lätt kan vänja sig vid detta ändå.

Linnégallerian

Är tjeckerna bättre på allt kan man med rätta fråga sig? Jag kör en tjeckisk bil, jag dricker tjeckiskt öl, jag fotar med tjeckisk film och jag kopierar på tjeckiskt fotopapper. Nu läser jag också en tjeckisk fototidskrift. Och allt är bra, mycket bra t.om! Fattas bara att jag skaffar en tjeckisk kamera också, en Flexaret alltså. En såndär tvåögd sak. Sägs att de ska vara rätt skapliga. Men det får nog vara vid närmare eftertanke. Tror att jag måste fundera på om jag kan sälja några saker istället. T.ex har jag både en Minox 35 och Olympus XA om någon skulle behöva. Jag lär inte röra dom i fortsättningen...

Storgatan

Storg - Linnég

Ha en fin helg!
Nils/

GSB 38/Nya prov av Fomapan 400 Action...

2012-01-26T20:11:00.001+01:00

Har kunnat blogga lite mera nu när jag går sjukskriven för ryggen, dock får jag stå på knä framför datorn för att hålla ryggen rak. Och så länge den är rak fungerar det mesta normalt, jag kan gå och promenera utan problem t.ex. Framkalla film funkar också bra och nu har jag framkallat ytterligare en Fomapan 400, denna gången i DK-50 som är min standardframkallre för nya Tri-X.

Det är inte mycket folk ute på byn så här års så det blir mest bilder på annat. Jag exponerade filmen efter 500 ISO den här gången och mätte mot handflatan i skugga vilket motsvarar ett gråkort. Tri-X exponerar jag normalt efter 320 ISO vid framkallning i DK-50, så exponeringen av den här filmen motsvarar alltså 2/3 steg snabbare.

Det verkar ha gått bra att exponera Fomapans 400 Action efter 500 ISO när jag framkallar i DK-50. Visserligen lite svårmätt med snö i bilderna, men som jag skrev så mätte jag mot handflatan i skugga vilket motsvarar ett vanligt gråkort. Jag verkar ha prickat rätt i framkallningen också för negativen såg fina ut och det var lätt att scanna. De kommer även att vara lätta att kopiera i mörkrummet (tillräcklig skuggteckning och inte några överframkallade högdagrar som det ser ut).

Kornstrukturen ser ut att vara obetydligt grövre än för Tri-X framkallad i DK-50. Detta harmoniserar med vad jag tidigare upplevt när jag framkallade en Fomapan 400 i D76 1+1 för några år sedan. Även den filmen såg ut att ha en bara svagt tydligare kornstruktur än Tri-X i D76 1+1. Som jag skrev tidigare hade Fomapan 400 i Rodinal 1+50 dock inte alls någon grövre kornstruktur än Tri-X i den framkallaren. Jag bifogar även en detaljbild i 100% av scanningen, helt oskärpt men kontrastjusterad.

Ha det fint!
Nils/

GSB 37/36mm är den perfekta normalen!

2012-01-24T17:32:00.000+01:00

Brännvidder som ligger kring bredden på upptagningsmediet är den perfekta normaloptiken. För vanlig småbild eller FF blir det alltså 36mm. Nu vet jag ingen optik med just den brännvidden, men 35mm är ju en av de vanligaste fasta brännvidderna. Även 38mm finns på en del kompakta skapelser, t.ex "Bresson-kameran" Contax T.

(Hittade en gammal broschyr på "dröm-kameran" som jag fick
på Nybro Fotomässa vid slutet av 1980-talet).

Varför tycker jag då att optik kring 36mm är perfekta normaler för småbild? Jo helt enkelt därför att i det brännviddsområdet får man med ungefär så mycket som man uppfattar något sånär tydligt i ens eget synfält. Jag tror det här stämmer ganska bra även för andra upptagningsformats bredder. 60mm för Hasselblad 6x6, 70mm för Pentax 67, 90mm för 6x9cm och 24mm för halvformatet 18x24mm/ APS-C.

Pentax 67 + 75mm (Ilford Delta 3200)

Leica AF-C1 2,8/40mm

Bessa R2 + 1,2/35mm (T-Max 3200 efter 1600 i D76 stock)

Men vad som är en normal defenieras ju annars rent tekniskt med diagonalen på upptagningsmediet, varför man hamnar på 43mm för småbild/FF. Pannkakslinser som t.ex Tessar 2,8/45mm eller Rokkor 2/45mm, skulle i så fall vara mera att betrakta som äkta normaler.

Nils/

GSB 36/Nytt nätmagazin på gång, samt Bressons sista kamera...

2012-01-24T12:54:00.000+01:00

http://mudride.com/blogg/?p=11791

Dags att lämna in bilder till första numret av kommande nätmagasin, LE VISEUR. Det franska namnet betyder "sökaren" och det får mig att tänka på Cartier-Bresson. Hans sista dagar på gatan med en kamera lär han ha tillbringat med en Contax T. Försöker själv få tag på en sån inför kommande skidresa till Dolomiterna. Förra året hade jag en Minox 35 ML med mig i fickan på skidjackan, men jag hade problem att ställa focus och tyckte allmänt att det var svårt att hantera kameran, så jag funderar på att byta min "skidkamera" mot en med mätsökare, en Contax T.

GSB 35/Mera kritik mot Mats Knutsson i LO-tidningen...

2012-01-23T23:53:00.001+01:00

"Kort efter massakern på Utøya i somras lade SVT:s Mats Knutson ut texten om det skandalösa i att Håkan Juholt inte avbröt sin semester. Då hade en uppenbart djupt berörd Juholt ändå genast uttalat sig, och berättat att han hade erbjudit Jens Stoltenberg stöd. Samtidigt var Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt närmast osynlig, och valde att åka på semester två dagar efter Utøyahändelserna. Det nämndes inte ens av Knutson."

Hanna Pettersson
Doktorand i rättsvetenskap med inriktning på arbetsrätt och socialförsäkringsrätt

Ju mer jag googlar på namnet Mats Knutsson desto mera kritik mot honom som journalist dyker upp. Nu hittade jag en artikel från oktober 2011 i LO-tidningen där en doktorand i rättsvetenskap kommer med kritik. Och mycket handlar om han sätt att rapportera om Håkan Juholt. Börjar vi skönja ett mönster?

GSB 34/Silverprint rapporterar ökad försäljning av film och gelatinsilverpapper!

2012-01-23T21:09:00.003+01:00

http://www.silverprint.co.uk/

Silverprint i England meddelar att man under de senaste 12 månaderna har ökat försäljningen av traditionellt fotomaterial, som film och gelatinsilverpapper. Man sklriver också att Ilford går bra och att även den tekniska utvecklingen vad gäller traditionell film/fotopapper rullar på.

GSB 33/Måste nästa sosse-ledare vara en superman/kvinna?

2012-01-23T17:29:00.000+01:00

Det första kravet som den socialdemokratiska partistyrelsen måste ställa på sin kommande ledare är nog att denne är helt och hållet felfri, både vad gäller lagöverträdelser som faktauttalanden. En supermänniska som aldrig någonsin gjort minsta lilla fel krävs för att den borgerligt styrda mediakarusellen ska bli nöjd. Inte minsta lilla felparkering eller snedsteg får kommande ordförande ha i sin ryggsäck.

Ta bara det löjliga som t.om svt tog upp i sina nyheter av den sk "experten" Mats Knutsson (Knutsson sade bl.a efter Breiviks attentat i Norge i somras vara säker på att bara Al-Kaida hade resurser att genomföra såna terrodård) när det gäller uttalandet om att regeringen skulle ha gjort upp om försvarspolitiken med sverigedemokraterna. Då feltolkade han och andra medvetet så att det skulle passa in i drevet mot Juholt. Juholt sa nämligen att regeringen med hjälp av sverigedemokraterna drivit igenom beslutet om försvarspolitiken, inte att de gjort upp det på något sätt. Jag skulle själv sagt samma sak om en regering drivit igenom sin politik genom att sd röstade på förslaget. Man väljer att få en ytterligt liten majoritét i hur svenska försvaret ska skötas, istället för att sträva efter en större enighet bland svenska folkets företrädare. Mats Knutsson m.fl journalister/förståsigpåare är i mina ögon inkompetenta till det de är satt att göra (nämligen att rapportera sakligt) när man hakar på drevet mot Juholt i bl.a den här frågan, istället för att tänka och analysera logiskt. Så Mats, om du läser det här, förklara dig gärna. Det står dig fritt!

Ja mina vänner (och ev ovänner), en socialdemokratisk ledare måste akta sig och förklara så pass noggrant, att även de mest trögfattade förstår. Så länge media styrs av sensationsdrev, med fradgan dreglande ner för hakan, och den socialdemokratiska toppens ledamöter inte ställer upp och försvarar sin ledare, kommer kraven på den kommande ordföranden att vara exceptionellt höga. Vem vill sätta sig i en sån position?

Ha en fin kväll! Och lyssna gärna på vad experterna i nyheterna har att säga om dagens händelser?

GSB 32/Två fotografer fotograferar varandra...

2012-01-21T23:58:00.001+01:00

Bosse Blomqvist, fotograferad av Nils Bergqvist 2010.
Kamera: Voigtländer Bessa R2A + Color-Skopar Classic 2,5/35mm.
Film: Kodak Tri-X, scannat negativ.

Nils Bergqvist, fotograferad av Bosse Blomqvist 2010.
Kamera: Kodak 13x18cm + Voigtländer (Joseph Petzval) porträttoptik från 1840.
Våtplåt Collodion alumitype, scannad plåt.

Bilderna fotograferades när vi träffades för ett bildbyte. Bosse hade varit på min utställning "Svartvita Landskap" och ville ha en bild. Jag hade tidigare varit på hans utställning under Ölands Skördefest och fastnat för en av hans bilder i serien "Uneyed", och då var det ju bara till att byta bilder. På köpet fick jag det här porträttet av mig själv, vilket fotograferades och färdigställdes under besöket hemma hos Bosse i Emmaboda (numera bor han utanför Lund). Våtplåtstekniken är från mitten av 1800-talet och bilden blir unik i ett enda exemplar. Plåten förses med en emulsionslösning som görs ljuskänslig och den måste exponeras och framkallas innan den torkar. Jag tog några bilder av Bosse under processen, och den som visas här tyckte jag blev bäst. Lite kul i sammanhanget är att båda bilder fotograferades med optik tillverkad av Voigtländer, den ena av 1840 års design och den andra av design år 2000.

Nils/

GSB 31/Fomapan 200 Creative, Tri-X-dödaren del II.

2012-01-20T22:42:00.000+01:00

Idag har jag varit sjukskriven för första gången på mycket länge, efter en sträckning i ryggen vid lyft av en lastpall på jobbet. Det är lätt att inte tänka sig för när jobbet blir slentrianmässigt och monotont, men jag tror det ska ha fixat sig till på måndag. Har därför haft lite tid över att ägna åt skanning/redigering och att skriva blogpost.

Lika bra att säga det direkt: Fomapan 200 Creative är som jag ser det, en värdig konkurrent till Tri-X. Filmen som exponerades efter 320 ISO är nu framkallad i R09 1+50. Och som jag hoppades fungerade det ganska bra. Mina tidigare erfarenheter av nya Tri-X är ju att den förlorat i känslighet och mår bättre av att normalexponeras efter 320 ISO . När jag nu tittar på negativen från Fomapan 200 exponerad efter samma känslighetsindex, ser jag en film som verkar ha en något finare kornstruktur än Tri-X och är i princip lika bra vad gäller teckningen i skuggorna. Jämförelsen gäller när filmerna framkallas i Rodinal/R09 1+50.

Som jag skrev tidigare så förlängde jag framkallningstiden när jag nu exponerade efter 320 ISO. Det blev 8 minuter istället för 6½, vilket inte bara gav en mera normal negativkontrast för ISO 320, utan också gjorde kornstrukturen lite grövre än vid framkallning under 6 minuter. Jag tycker ändå att det ser snäppet finare ut än när jag tidigare framkallat Tri-X i samma framkallare. Och skuggteckningen är tillräcklig som jag upplever det. Men ytterligare någon halvminut längre framkallningstid tror jag inte skulle skadat för att få tillräcklig kontrast i mellan-högdagerdelen.

Både Fomapan 400 och 200 tycker jag har en bättre skuggteckning än Tri-X, om man exponerar efter den angivna känsligheten. Vill man alltså ha absolut bästa återgivning i skuggorna bör filmerna exponeras efter angivet index. Men det går även bra att exponera Fomas filmer ½-1 steg snabbare. Exponeras Tri-X ½-1 steg snabbare blir det inte lika bra i skuggorna. Jag vill därför hellre använda Fomapan 200 som referens till Tri-X. Jag tycker de båda filmerna verkar ligga mera i samma känslighetsområde. Hur Fomapan 200 Creative reagerar i rent solsken ska bli intressant att se. Förmodligen får man då exponera efter 250 ISO, eftersom framkallningstiden blir kortare.

Är man ute efter finast möjliga korn med filmer i det här känslighetsområdet 200-400 ISO, så tycker jag att Fomapan 200 är ett klart alternativ. Vill man ha lite tydligare kornstruktur så är Fomapan 400 ett bättre alternativ. Nu ska det sägas att mina jämförelser gäller för framkallning i R09 1+50. Hur Fomapan-filmerna ter sig med t.ex D76, DK-50 eller X-tol kan jag inte säga. Inte mer än att den Fomapan 400 som jag framkallde i D76 för några år sedan liknade Tri-X med något grövre korn.

Ha det bra!
Nils

Alla bilder i blogposten fotade med Fomapan 200 Creative och Contax S2 + Yashica ML 2,8/28mm. Sista bilden på Bessan, samma film och kamera men med Vivitar 2,8/50mm macro.

GSB 30/Vem vill du bli, Anders Petersen eller Sune Jonsson?

2012-01-20T11:51:00.000+01:00

Vardagsdokumentation eller känslodokumentation, ja det är frågan? Eller kanske bådadera? Frågan har tagits upp av Affe Johansson i ett intressant bloginlägg på fotosidan.se: http://www.fotosidan.se/blogs/affe/spanerier-grav-dar-du-star.htm

Han menar att man som landsortsfotograf måste engagera sig och vara en del av det man fotograferar. Och att vi gräver där vi står istället för att söka oss ut på områden vi inte känner till eller är en del av.

Jag tror han har rätt i mycket. Och då tänker jag först och främst på oss som hobbyfotograferar (annars håller jag inte med i det). Pysslar du med fotografi på fritiden, och inte har den tid som krävs för att kunna göra mera genomarbetade reportage om intressanta platser, städer, företeelser, mm i andra länder eller långt från där du lever och vistas till vardags, så blir det svårare att få till något som kan bli intressant eller meningsfullt, annat än i din egen hemtrakt. Det är där vi lever och verkar som vi har möjligheten att fördjupa oss.

Men även om man håller sig till sin egen vardag och det som finns runt omkring en, så tror jag att man kan få till bilder som får en djupare innebörd och för bilden till ytterligare en dimension än den rent dokumentära. Bilder där känslan framträder på ett tydligare sätt. Det hänger mest på fotografens sätt att närma sig det man fotograferar och vad man vill förmedla, då spelar det mindre roll om det är din egen vardag eller något annat du fotograferar. Bilderna kan fås att förmedla en känsla oavsett. En bra fotograf kan alltid få bilder att förmedla mera av känsla och mindre av dokumentation/avbildning. Det är detta som är så svårt, men så viktigt i fotografin.

"Varför är en bild av en sten, tagen av Edward Weston så otroligt mycket mer spännande än en annan, i och för sig informativt eller tekniskt skicklig gjord, bild av samma sten?" Så skrev landskapsfotografen Ansel Adams en gång i tiden. Men detta kan överföras på all typ av fotografi. Även dokumentär fotografi och vardagsfotografi. Visserligen är en fotograf som Sune Jonsson (med sina vardagsnära dokumentärbilder) känslomässig i sitt uttryck och väldigt intressant. Men Anders Petersens dokumentära bilder (av helt andra människor och miljöer) har ytterligare en dimenson. De har ett känslomässigt innehåll av en annan karaktär än Jonssons lågmälda och rofyllda bilder. Petersen har tagit fotografiet till ytterligare en nivå som jag personligen tycker är intressant (men väldigt svår att lyckas med). Det är kanske lätt att avfärda honom genom att säga säga att man inte förstår sig på hans bilder. Kanske menar man istället att man inte gillar bilderna? Och då är det en helt annan sak än att bilderna är ointresanta eller dåliga. Då är det mera den egna smaken som avspeglar sig, än ett objektivt sätt att se på bilderna.

För min egen del menar jag att Anders Petersens bilder i projektet "From back home" är bland det bästa som jag sett under senare år. Framför allt kommer den känslan fram när man ser bilderna i originalutförande i sin helhet, och speciellt som utställning. JH Engströms bilder i samma projekt blev jag inte lika imponerad av (men det kan som sagt bero på min smak). Petersens bilder däremot slår mot en som blixtar, och med sin djupa svärta och råa karaktär ger dom ett känslointryck som i varje fall jag faller för. De ger mig en upplevelse utöver det vanliga och jag får tankar och associationer utan den minsta textrad eller bokstav. Bilderna står för sig själva.

Kanske har vi sett lite för många mindre bra Petersen-kopior under senare år, vad vet jag? Men samma kan nog sägas om alla Jonsson-kopior som, mer eller mindre bra fotograferat ett uttdöende småbrukarsamhälle? Hur många fotografer har inte försökt efterlikna hans bildstil och även gjort det ganska dåligt? Säkert ett dokumentärt viktigt arbete, men få eller ingen har väl kommit upp i Jonssons klass, varken tekniskt eller känslomässigt. I alla händelser har båda betytt mycket för fotografin och förmodligen bildat stil och inspirerat mängder med fotografer att dokumentera. Vilket sätt som är bäst har nog mera med smak än kvalitét att göra.

GSB 29/Fomapan 200 Creative, en Tri-X-dödare?

2012-01-16T00:00:00.003+01:00

Fomapan 200 Creative blev en positiv överraskning. Framkallad i Rodinal/R09 1+50 fick jag negativ som verkar klå Tri-X i samma framkallare, vad gäller kornighet. Att jag dessutom verkar kunna exponera den upp till ett steg snålare, utan att förlora mer än marginellt i skuggteckning verkar lovande. Det innebär att man lätt bör kunna använda 320 ISO som normalkänslighet för filmen, alltså samma som jag normalt använder för Tri-X.

Fomapan 200 Creative i Rodinal 1+50
Yashica ML 2,8/28mm

100 % utsnitt

Fomapan 200 Creative i Rodinal 1+50
Tessar 2,8/45mm

En annan fråga som jag fick besvarad när jag provade Foma-filmen var om en gammmal 28 mm från 1985 eller tidigare kan vara något att ha? Jovars, visst går det att fotografera även med en sån, trots att en del säkert rynkar lite på näsan när man för den på tal som alternativ till en Zeiss T* 2,8/28mm (den kanske absolut bästa 28:an som någonsin producerats). Men jag tycker att optiken klarar sig bra. Kanske ger Yashicas 28:a inte samma fina kontrast som Zeiss T*-gluggar, något annat var heller inte att vänta. Få objektivtillverkare kan tävla med Zeiss vad gäller det. Men det spelar mindre roll då det är lätt att styra kontrasten både i mörkrummet och i datorn. Fotar man dia och visar på duk kan det dock vara en nackdel.

Fomapan 200 Creative i Rodinal/R09 1+50

Yashica ML 2,8/28mm

Upplösningen och detaljåtergivningen är annars väldigt fin som det ser ut. Bara en liten luddighet för skärpan i yttersta hörnen kan skönjas vid studerande av filerna i fullstorlek. Inte heller verkar optiken vinjettera speciellt mycket på någon bländare. Vill man ha vinjettering får man alltså lägga på den i mörkrummet eller i datorn med den här optiken. Motljusegenskaperna verkar också ganska skapliga. Bilden nedan är tagen rakt mot solen.

Växjö 2012 01 14

Tillbaka till filmen, Fomapan 200 Creative ser alltså ut att ha både likvärdig känslighet (250-320 ISO) och minst en likvärdig kornstorlek, som Tri-X (som jag kan se något finare korn t.om). Saker och ting är kanske som dom alltid har varit? Ingen kan trolla med fysikens lagar, inte ens Kodak. Litet korn förblir mindre känsligt, oavsett om det står 400TX eller Fomapan 200 i filmkanten. Av de här Foma-negativen får jag intrycket att skuggteckningen är onödigt bra vid exponering efter 200 ISO och tillräckligt bra (lika bra som för Tri-X) vid 400 ISO. Negativen på 400 ISO ser bara lite tunnare ut totalt sett mot de som exponerats efter 200, vilket kan åtgärdas med förlängd framkallningstid. Nedan två bilder av samma motiv på Fomapan 200, den första exponerad efter 200 ISO och den andra med ett steg snabbare slutartid (=400 ISO).

Mitt intryck är är tjeckiska Foma är mera ärliga i sina känslighetsangivelser, och att man snarare underdriver än överdriver vad gäller den saken. För att utröna saken närmare har jag nu satt en ny Fomapan 200 i kameran, med ISO inställt på 320, alltså samma som jag brukar använda för nya Tri-X. Det ska bli intressant att se hur resultatet blir när den filmen är färdigexponerad och framkallad. Är Fomapan 200 Creative kanske en Tri-X-dödare?

Nils/

GSB 28/I väntan på Fomapan 200, en enkel jämförelse mellan Tri-X och Fomapan 400.

2012-01-15T00:05:00.002+01:00

Niklas Groop skrev i en kommentar till förra blogposten att många anser Fomapan 400 vara en värdelös film i jämförelse med Tri-X. Jag har också läst en del sådana omdömen. Vad de grundar sig på vet jag inte, kanske på en jämförelse där enbart finkorns/utjämningsframkallare typ D76 eller X-tol använts? I så fall kan jag förstå att man tycker Tri-X korn är finare, för det är det. Men inte speciellt mycket somn jag upplever det.

Mina egna erfarenheter av Fomapan 400 hittills, säger dock att filmen har en del andra egenskaper som är nog så viktiga. Jag har tidigare framkallat den i D76 1+1 och då (precis som många andra konstaterat) att den fått något grövre korn än Tri-X, dock inte jättemarkant utan mera ungefär som när man framkallar Tri-X i DK-50. Alltså ungefär som den gamla Tri-X blev i D76. Men Foma-filmen verkar istället ha en något högre känslighet. Skuggteckningen vid 400 ISO är alldeles utmärkt och filmen kan exponeras ½-1 steg snålare utan att teckningen där blir för dålig. Som jag upplever det har Tri-X en faktisk känslighet på max 320 ISO medan Fomapan 400 ligger närmare 500 ISO, alltså 1/2 - 2/3 steg snabbare. Långsammare film innebär finare korn och därför är dessa våra iaktagelser inte särskilt konstiga. Tri-X har lägre känslighet och därför lite finare korn än Fomapan 400.

Men när jag istället har provat Rodinal/R09 som framkallare till Fomapan 400 inträffar något som kan tyckas märkligt. Kornigheten hos Fomapan 400 upplevs då inte som grövre eller mera markant än vad jag får med Tri-X i Rodinal/R09. Bildexemplen här nedan är ganska representativa för hur flertalet av de filmer av Tri-X och Fomapan 400 som jag hittills framkallat i Rodinal/R09 ter sig.

Tri-X i R09 1+50.

Fomapan 400 i R09 1+50.

Detalj Tri-X

Detalj Fomapan 400

Som du kan se av bilderna är skillnaden mellan Tri-X och Fomapan 400, framkallade i Rodinal/R09, minimala. Man skulle nog inte kunna säga vilken som var vilken om man inte visste om det från början. Men här tycker jag ändå att Foma-filmen har en fördel i att den kan exponeras lite snålare utan att förlora i skuggteckning. Jag har exponerat en del rutor på Fomafilmen upp till ett steg under vad mätningen gav för 400 ISO och ändå fått acceptabel teckning i skuggorna. Med Tri-X fungerar det sämre, skuggorna är redan vid 400 ISO ibland lite tunna.

Min teori om varför filmerna med framkallare som Rodinal får ett likvärdigt korn, medan finkorns/utjämningsframkallare ger Tri-X ett något finare korn skrev jag om i en svarskommentar till förra blogposten. Fomapanfilmerna (liksom Efkes filmer) innehåller helt enkelt mera silver och det är mellanrummen i silverkornstrukturen man ser som svärta i den positiva bilden, inte silverkornens struktur i sig (den ser man som svärta i negativet). Accutansframkallare som Rodinal/R09 arbetar också på ett annat sätt än framkallare som D76 eller X-tol och det bidrar till att dessa mellanrum (som utgör slutbildens svärta) upplevs som mindre med silverrika filmer. Jag kan inte bevisa att det är så, det är bara en teori. Men resultatet är jag ganska säker på att jag har rätt i. Skillnaden mellan Tri-X och Fomapan 400 är minimal med Rodinal, medan den med D76 eller X-tol är synbar. Likaså är min erfarenhet att skillnaderna mellan Efke KB100 och T-Max 100 är mycket små när en accutansframkallare som Adolux ADX används. Framkallar jag däremot filmerna i D76 är skillnaderna större. Även det tror jag har med filmernas silverhalt att göra.

GSB 27/Mera Fomapan-film...

2012-01-13T23:57:00.000+01:00

Som tidigare skrivits har jag börjat använda Fomapan 400 Action som alternativ till Tri-X. Ganska förutseende egentligen, då Kodak hotas av konkurs och man inte vet hur det blir med Kodaks filmproduktion i framtiden. Men sen såg jag att Photax även tagit hem Fomapan 200 Creative, så varför inte prova även den filmen. Speciellt när jag märkte att Fomas 400-film lätt kunde exponeras ett steg snabbare och ändå ge skaplig teckning i skuggorna. Kanske är det samma med deras 200-film också?

En annan anledning att prova 200-filmen var att jag upplever den nya Tri-X mera som en 250-320 ISO-film. Ska den få samma skuggtteckning som den gamla bör den exponeras rikligare, det är min erfarenhet. Och då är det kanske istället Fomapan 200 Creative som Tri-X ska jämföras med? En 200 Creative sitter alltså i kameran för tillfället, och väntar på att bli färdigexponerad.

Dessutom kom ytterligare nyinskaffad optik med posten idag, en Yashica ML 2,8/28mm. Den hade legat osåld och alltså helt ny hos L-foto i Vansbro under flera år. Meningen är att den ska ersätta mina två Zeiss 25mm och 35mm (som alltså är till salu nu om du är intresserad). Orsaken är att jag vill ha en mera kompakt vidvinkel, precis som jag ville när jag skaffade pannkaks-Tessaren på 45mm som ersättning för 50mm Planaren (den behåller jag dock av nostalgiska skäl). Yashica 28:an är t.ex ett par cm kortare än Zeiss 25mm. I morgon ska jag ta tag i saken och försöka göra slut på den Fomapan 200 som sitter i kameran, samt prova 28:an. Och då även ta några bilder med ISO insällt på 400 för att se hur filmen reagerar på det?
Ha det fint!

Nils/

GSB 26/Träd...

2012-01-08T17:56:00.000+01:00

Träd har en tendens att fastna på filmen när jag fotograferar. Kanske för att det finns så många av dom och att det är svårt att undvika dom när man fotograferar. I städerna är träden färre och de som finns står ofta i vägen. Det gör dom givetvis ibland här också, men sågar man ner några stycken finns ändå många kvar, som oundvikligen hamnar i mina bilder, vart jag än vänder min kamera...som det verkar?

GSB 25/Slutet och början...

2012-01-08T00:34:00.000+01:00

Tog årets sista bilder 2011 på jobbet och utefter tränings/promenadrundan. Självporträtt kan vara intressanta, men jag är inte speciellt road av att konstla till det på något sätt, så här har ni mig precis som jag är...

Verklighetens folk...

Utsugning

Träningsstigen

Någonstans i Lesseboskogarna...

Och här kommer några av de första bilderna på nyåret. Inga konstigheter det heller utan bara det gråa landskap som omger oss för tillfället.

Sjön Läen

Mörkrum i skogen?

Annars började ju fotoåret med den tråkiga nyheten om Kodak på ruinens brant. Ska klassikern Tri-X och de fina T-Max-filmerna gå i graven? Ja risken finns, men man hoppas att produktionen av Kodaks svartvita filmer och kemi ska kunna fortsätta på ett eller annat sätt ändå. Problemet är dock att Kodaks maskinpark förmodligen är anpassad för massproduktion av 35mm-film till Hollywood, och de mindre serierna av stillbildsfilm har då kunnat köras parallellt i samma maskiner. De kvarvarande fabrikanterna som t.ex Foma i Tjeckien och Ilford i England producerar enbart (svartvit)film för stillbild och har nog en bättre anpassad maskinpark/kapacitét för den efterfrågan som finns.

Vad som ligger Kodak i fatet när marknaden för kino-film minskar/försvinner (både distributionskopior och filmning håller på att digitaliseras alltmer) är att det då blir olönsamt att köra den kvarvarande stillbildsfilmen i de stora linjerna anpassade för Hollywwods enorma konsumtion av kino-film. Forte-fabrikerna i Ungern (fö. byggda av Kodak före 1945) råkade ut för just detta med att deras maskinpark för produktion av film och fotopapper var alldeles för stor när efterfrågan på produkterna minskade i början av 2000-talet. Ska bli intressant att följa utvecklingen framöver och se vad som händer med Kodak. Synd om detta skulle vara början till slutet för Tri-X och T-Max eftersom man ju, precis som Ilford, har rapporterat en ökad försäljning av film för stillbildsfoto (företrädesvis svartvitfilm) under de senaste två åren.

Nils/

GSB 24/Kodak mot konkurs...

2012-01-05T22:18:00.000+01:00

http://di.se/Default.aspx?sr=23&tr=298156&rlt=0&pid=255223__ArticlePageProvider&epslanguage=sv&referrer=http%3A%2F%2Fwww.fotosidan.se%2Fforum%2Fshowthread.php%3Fthreadid%3D141009

Kan väl knappast bero på filmförsäljningen? Den har ju ökat under senare år, och utgör så liten del av Kodaks totala verksamhet att den i sammanhanget säkert är betydelselös. Kodak blöder på andra verksamheter (bl.a den digitala) skulle jag tro, då konkurrensen där är mördande. Även Ilford rapporterade en ökad filmförsäljning för ett halvår sedan. Unga fotografer hade tröttnat på det digitala och börjat fota med film istället, sa man.

Synd om det skulle bli verklighet, och om filmer som Tri-X och T-Max skulle försvinna. Dags att fylla frysarna för Tri-X och T-Maxfantaster? Har själv fyllt på lagren med Kodaks Plus-X i 120-format, när den filmen försvann för något år sedan. Skulle tro att Tri-X är väldens mest sålda film och den kan säkert tillverkas i andra fabriker än Kodaks. Blir det konkurs lär det nog bli huggsexa om det receptet bland kvarvarande filmtillverkare. Eller...?

Om kemin försvinner är nog inte så farligt. D76, den mest sålda framkallaren, finns ju t.ex i otaliga kopior hos andra tillverkare. Och ersättningar för Dektol, X-tol, HC-110 m.fl (som fungerar lika bra) finns ju också. Om Kodak går i konkurs tror jag också att det finns intressenter i USA som är beredda att köpa ut tillverkningen av film och kemi, för att driva den separat. Så vi kanske inte ska vara allt för oroliga för detta ändå? Kanske är det precis vad som behövs för att trygga fortsatt produktion av Kodaks analoga produkter?

GSB 23/Funderingar på nyåret...

2012-01-01T14:25:00.000+01:00

Så börjar ett nytt år. Men vad nytt egentligen? Allt rullar på som förut. Förändringar är inte reserverade för årsskiften, de kommer oavsett tid. Men visst känns det alltid lite spännade så här inpå det nya året. En förändring jag själv påbörjade redan förra året var att jag fick för mig att fotografera med SLR igen, efter ca 8 år med mätsökar-kameror. Jag har under dessa 8 år i princip inte rört min gamla Contax RTS. Men då jag precis på slutet av 2010 fick tag i det helmekaniska Contax S2-huset, helt nytt och oanvänt i originalförpackning, kom jag på andra tankar. Mekaniska kameror som fungerar utan batterier ligger mig varmt om hjärtat.

Sökaren i det huset är nog den bästa jag sett på en kamera över huvud taget. Väl i klass med de bästa mätsökarmodellerna på marknaden vad gäller kontrast och ljushet (med optik av ljusstyrka 2.8 eller bättre i bajonetten). Dessutom ser man lätt hela sökarbilden med glasögon, och med ögonmusslan på! Och det vill inte säga lite. Sökaren visar annars "bara" 95% av vad som kommer med, men jag tycker det är av akademisk betydelse. När man scannar eller kopierar negativen maskas ändå alltid lite grand i kanterna bort. 1/4000 sek är ytterligare en bra detalj på S2-huset som gör att man kan fotografera på relativt stora bländaröppningar även i solljus med 400 ISO-film.

På tal om 400-film. Mina utforskningar av tjeckiska Fomapan 400 har också lett till att jag börjat använda den filmen lite mer. Den är inte lika finkornig som moderna T-kornsfilmer (eller för den del nya Tri-X) men jag gillar resultatet när jag framkallar den i Rodinal/R09 1+50. Fantastiskt snyggt korn med traditionellt utseende tycker jag det blir. Men Tri-X då, som jag använt sedan början av 1970-talet? Ja vad ska man säga, dagens Tri-X har ett något finare och mera modernt korn än den gamla. Känsligheten har på köpet sjunkit så att man får exponera den efter 250-320 ISO för att få lika bra skuggteckning som med den gamla filmen, som jag upplever det kanske ska tilläggas. Andra må ha sina egan teorier om nya Tri-X, men det här är min.

Contax S2 + Tessar 45mm. Fomapan 400 i Rodinal 1+50.

Är man ute efter minimalt korn med en 400 ISO film så är alltså Tri-X och T-Max 400 m.fl moderna alternativ, ypperliga val. Men vill man ha den traditionella kornstrukturen, med mera oregelbundet (risigare) och markerat korn så är Fomapan 400 Action ett bättre val. Smaken är som baken, gillar man inte korn kanske man inte ska fota i småbild, framför allt inte med 400 ISO-filmer av traditionellt snitt? Men jag gillar kornstruktur i de bilder jag fotar med småbild, dvs snapshots och vardagsbilder/dokumentär. Och ju mer jag tittar på mina gamla bilder tagna med ännu skarpkornigare filmer, som Orwo NP27, desto mera uppskattar jag strukturen och karaktären i bilderna. Så kanske blir det så att jag överger Tri-X när jag fotat slut rullarna som ligger i frysen?

Contax S2 + Tessar 45mm, Fomapan 400 i Rodinal 1+50.

GSB 22/ Och dagarna rullar på...

2011-12-31T09:34:00.000+01:00

Time goes by...

Och så årets största inspirationskälla, Anders Petersens utställning "From back home" på Magasinet i Falun i juli. Den gav en kick som fick mig på lite nya tankegångar när det gäller fotografi. En fantastiskt fin presentation dessutom, i en otroligt vacker lokal...

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!
Nils/

GSB 21/En vinter i svartvitt...

2011-12-30T11:30:00.000+01:00

Den här vintern har tills nu varit grå, disig och trist. Och just den vädertypen lämpar sig ypperligt för svartvitt. Du ser nämligen inte speciellt mycket färger, utan mest kontraster i grått, svart och vitt.

Sjön Läen vid Djurhult

Svartvitt är att tänka i kontraster av ljus och skugga. För min egen del fotar jag numera bara i svartvitt, oavsett väder och motiv. Jag började med svartvitt kring 1970-71 och har fortsatt med det hela tiden. Har även tagit en hel del färgdia periodvis, men svartvitt är det jag alltid gillat bäst och aldrig tröttnat på.

Det gäller att tänka i svartvitt när man fotograferar svartvitt, och inte som de flesta gör idag. Man fotar med färgtänk eftersom bilderna är i färg på digitalkamerorna. Sedan konverterar man de bilder som kan passa till svartvitt. Inte för att jag vet om det fungerar med den metoden, men jag tycker ofta man ser digitalt fotade svartvitbilder som saknar det mesta av kontrast och sting. En halvtaskig jämgrå massa med för mycket mellantoner brukar vara det vanliga. Med svartvit film hamnar man rätt med en gång. Du får bra kontrast i mellantonerna direkt och slipper arbeta med bilderna så mycket i efterhand, oavsett om du scannar filmen eller jobbar i mörkrummet. Men givetvis måste du tänka på kontrasterna ändå, framför allt när du komponerar.

Sjön Läen vid Djurhult

Så här års och när ljuset är svagt är det mest 400 ISO-film som gäller för mig. Men när jag vill ha riktigt fina och detaljrika bilder brukar jag ta till mellanformataren och 100 ISO film på stativ. Då blir det i princip kornlöst vid förstoringar på 30x40cm papper. Men jag gillar småbild och tycker ibland att dessa högupplösta och ytterligt detaljerade bilder ibland kan bli rätt tråkiga.

Under senaste tiden har jag alltmer börjat uppskatta filmer som kanske inte tillhör de allra finkornigaste i sin klass, men som har andra egenskaper som gör dom till bättre material. En film som jag provat och börjat uppskatta alltmer är Fomapan 400 Action. Bäst tycker jag den blir framkallad i Rodinal. Kornet är mera traditionellt och inte så regelbundet med den filmen, och jag tycker inte det blir överdrivet stort eller skarpt i Rodinal. Filmer av modern teknik må vara finkornigare, men kornet är inte speciellt roligt utan blir mera platt och likformigt. En annan film som jag uppskattar för den egenskapen är Efke KB100.

Fomapan 400 Action har också en väldigt fin separation av skuggor och mellandagrar. Över huvud taget tycker jag att den liknar gamla Tri-X ganska mycket. Men jag har sett att en del dissar den här filmen totalt, och då är det väl antingen kornet som inte gillas, eller så vet man inte att hantera filmen rätt? Människors olika smaker kan man inte styra. Själv gillar jag när det blir lite struktur och svärta i bilderna.

Nils/

GSB 20/Måste toycam-bilder se ut som skit?

2011-12-28T16:22:00.002+01:00

Ja det undrar jag varje gång jag ser en halvtaskig toycambild. Och jag har aldrig förstått varför det ska behöva vara så heller. Nu tänker jag inte på att det är oskarpt och vinjetterat i kanter och hörnor, det blir det antingen man vill eller ej, utan att det ofta är felexponerat och allmänt dåligt framtaget/presenterat med ljusläckage etc. Det verkar nästan som man tror att en toycam-bild inte behöver vara rätt exponerad och snyggt presenterad, utan att det räcker med att fota vad som helst, hur som helst. Nu kan det iofs var avsikten med bilderna att det ska se taskigt ut, men det är ju inte direkt någon nödvändighet att det ska vara så. Allt beror istället (som jag ser det) på om man har förmågan att hantera kameran på rätt sätt eller ej. Har man inte den förmågan blir det mest bara skit, men vet man att hantera prylarna rätt så kan det bli väldigt bra.

Hemmesjö medeltidskyrka
Holga 120CFN, Tri-X + rödfilter

Jag har både flera Holgor och Dianor och ingen av de kamerorna har något ljusläckage. Det enda ställe där det kan komma in ljus på en Diana (om den är hel och oskadad) är via det röda fönstret för att räkna filmrutorna. Sätt en svart tejpbit över det så slipper du ljusläckage, du behöver bara ta upp tejpen när du drar fram filmen för att se siffrorna. Likadant kan det vara på Holga, det röda glaset på filmfönstret bör täckas över med tejp för säkerhets skull. Är kameran i övrigt hel och inte sliten så ska det inte läcka in någonstans. Men för säkerhet skull kan det vara bra att förvara en toycam mörkt (i fickan eller i en väska t.ex) om det sitter film i och den inte används.

En annan orsak till ljusläckage med de här kamerorna är att 120-spolen inte kan spännas som på en dyrare mellanformatare. När man laddar i, men främst när man laddar ur och efteråt, är det därför risk att ljus läcker in mellan pappersfalsen och filmen, men det beror som sagt inte på att kameran skulle läcka ljus utan på att spolen inte är spänd lika bra som med andra mera avancerade kameror. Jag har råkat ut för det tidigare och en lösning som minskar risken är att sätta en liten kartongbit under spolen på vänstersidan där man laddar i filmen, så att filmspolen trycks fast lite grand. Då spänns filmen mera när den rullas upp på spolen vid framdragningen.

Kyrkö mosse
Holga 120N, Efke IR 820 + IR-filter

Kyrkö mosse
Holga 120N, Efke IR820 + IR-filter

Att exponera rätt med en toycam kan också vara svårt om man inte kan sin sak. För att underlätta, köp flera stycken kameror av varje och sätt film med olika känslighet i dom. Eller använd gul, orange och rödfilter (för svartvitt) så kan du förlänga exponeringen upp till tre steg på det sättet. Kör du med negativ färg är överexponeringstoleransen flera steg och då kan man överexponera utan att bilderna blir kassa. Se dock till att inte underexponera för mycket med färgneg, då blir det ofta skit. Att täcka in flera exponeringssteg, trots att man bara har tillgång till en eller ett fåtal tids/bländarinställningar, är alltså inte speciellt svårt om man vet hur saker och ting fungerar. Och då behöver inte bilderna se taskiga ut (om man nu inte vill de ska göra det vill säga).

Flathallen - sjön Läen
Holga 120N, Efke IR820 + IR-filter

Jag har använt Diana och Holga under flera år (de senaste 3 åren mindre). Holga även som småbild 135BC. Slutarna på de här kamerorna är väldigt exakta och ingen ska komma och säga att de är oberäkneliga. Det är de inte! Blir det felexponerat så är det större sannolikhet att orsaken ligger hos operatören och dennes förmåga/kunskaper. Har man en kamera i bra skick så ska den exponera lika varje gång. Mina olika exemplar av Holga och Diana har också visat sig exponera förvånansvärt lika sinsemellan.

Dansbaneskogen, Lessebo
Holga 120CFN + Tri-X

Toycam-fotografering behöver alltså inte vara något man gör på en höft, utan istället något välkontrollerat och medvetet för att nå bestämda resultat. Flera duktiga fotografer använder toycams för bestämda syften i sin verksamhet. Martin Bogren och Wolfgang Moersch är två goda exempel som visar, var och en på sitt sätt, att dessa enkla apparater kan användas medvetet och kontrollerat för bildresultat av hög klass. Jag försöker sträva i samma riktning med mina toycam-bilder. Slarvigt tagna och/eller dåligt framställda bilder är inget som jag tror leder framåt. Toy-kamerorna är värda ett bättre öde än att bara bli använda av slarvputtar som inte bryr sig om någonting. Trenden med alla dessa schaskiga bilder ligger inte i min smak. Det blir mycket roligare när man försöker utnyttja kamerornas verkliga potential.

Nils/

GSB 19/Grå dag i Lessebo (mera experiment med skarpa korn).

2011-12-27T02:20:00.003+01:00

Dan före julafton var en särdeles grå och mörk dag i Lessebo. Den grå massa som skapats av dimman fick en skarp struktur med hjälp av T-max 3200 framkallad i Adolux ADX. Skarpa och markerade silverkorn är snyggt till vissa bilder, och i det här fallet blev resultatet ganska bra tycker jag. Bilderna är alltså inte bearbetade på något sätt utan kornet är precis som det är rakt av i Adolux ADX. Jag gillar nog den här framkallaren bättre än Rodinal till T-Max 3200, när det är markerat korn man vill ha fram.

Djurhultsvägen

Hålldammen

Skogen nedanför Intaget

Smedraden

Herrgården Flustret

Lindgatan, Djurhult

Är du ute efter mera normalt korn med T-Max P3200 ska du inte använda den här typen av framkallare utan en vanlig utjämningsframkallare typ D-76. Dom här mera landskapsbetonade bilderna tycker jag däremot passar väldigt bra med det markerade kornet. Det blir en grafisk effekt som jag gillar.

Ha det bra i mellandagarna!
Nils/

GSB 18/En fin julklapp och några riktigt korniga ögonblicksbilder...

2011-12-27T00:55:00.000+01:00

Jag fick en fin fotobok i julklapp, "Africa" av Sebastiao Salgado. 300 fantastiska bilder från flera års reportageresor på den afrikanska kontinenten. Även några landskapsbilder av hög kvalitét, men mest bilder på människor. När jag först tittade i boken slogs jag av den fina tryckkvalitén, men även av en del bilders otroliga detaljrikedom och skärpa. Kunde det vara bilder enbart fotograferade med småbilds Leica-kameror? I slutet av boken kom svaret. Han hade använt inte bara Leica R och M, utan även en mellanformats Pentax 645.

I övrigt intet nytt. Några ögonblicksbilder med Contax S2 och Tessar 45mm även i den här blogposten. Film: T-Max 3200, nu framkallad i Adolux ADX vilket gav ännu vassare korn.

Grand Samarkand, Växjö - dec 2011.

Min granne - dec 2011.

I nästa blogpost blir det mera bilder med vasst korn, från en grå och mörk fredag före julafton.

Ta det lugnt på mellandagsrean!
Nils/

GSB 17/Vad är en lagom objektivuppsättning?

2011-12-26T18:36:00.002+01:00

Ni som följt GSB under de första trevande dagarna har förstått att jag börjat använda min gamla Contax-utrustning igen. Jag skaffade en RTS och några objektiv i början av 1980-talet men utrustningen har legat i princip oanvänd sedan 2003 då jag (inspirerad av några herrar på fotosidan.se) kom att intressera mig för Voigtländers mätsökarkameror och istället började bygga upp ett sånt system. Nu har jag precis det jag behöver på den fronten och kommer att använda dom sakerna även fortsättningsvis.

För ett år sedan började jag även fundera på vad jag skulle göra med mina fina Zeiss-objektiv som legat obrukade så länge. Ungefär samtidigt dök det upp en helt oanvänd Contax S2 i originalkartong hos Classic Camera i Göteborg, och till ett pris som jag tyckte var överkomligt. Denna modell var lite för dyr för mig när den dök upp på marknaden 1992, men jag kommer ihåg att jag suktade väldeliga efter den. Den helmekaniska slutaren på en 1/4000 sek lockade givetvis. Tänk att Contax äntligen kommit med en kamera som fungerade utan batterier och som man kunde använda med Tri-X i solsken även på relativt stora bländaröppningar! Så när det där S2-huset dök upp i slutet av förra året slog jag till direkt. Kunde inte låta bli. Som ni sett har jag även införskaffat ett pannkaksobjektiv, en Tessar 2,8/45mm, till denna kompakta och helmekaniska lilla SLR.

Mina funderingar kretsar nu kring att ersätta de båda vidvinklarna Distagon 25 resp 35mm med en Distagon 28mm. 35mm tycker jag ligger lite för nära 45mm, och sen har jag ju en alldeles utmärkt Color-Skopar 21mm på ett Bessa L-hus (enligt flera användare är det den bästa 21mm-linsen oavsett pris som någonsin tillverkats för Leica-kameror). Lite onödigt att också ha en 25mm då. Min Zeiss/Contax ideal-uppsättning kommer i så fall att bestå av 28, 45/50 och 85mm. Och allt (med en av de två normalerna 45/50) går då ner i min lilla kameraväska. Har jag S2-huset med normalen på magen går även L-huset med 21:a ner i väskan. Fast nu kommer jag nog mera sällan ha hela systemet med mig. Men ändå, finns behovet så kan jag lätt ha allt hängandes på mig samtidigt. Så nu blir det eventuellt till att leta efter en 28:a och att göra sig av med 25:an och 35:an. Är du intresserad av en Zeiss Distagon T* 2,8/25mm (West Germany) och en Distagon T* 2,8/35mm i fint skick, så hör gärna av dig!

Nils/

GSB 16/Varade kameror längre förr?

2011-12-26T09:42:00.000+01:00

Man läser ofta fotobloggar där man nostalgiskt ser tillbaka på tiden då kameror varade länge. Det verkar nästan som om tiden stod stilla och att någon utveckling inte fanns. Men är inte detta en myt som så mycket annat som sprids över cyberrymden? Jag tror faktiskt det.

Ta bara den första spegelreflexkamerna med inbyggt pentaprisma som exempel, och som jag skrivit om här tidigare. Contax S började säljas 1949 och under de kommande ca 10 åren kom det kring 25-30 olika modeller och utvecklingsvarianter av denna kamera. Alltså 2-3 om året! Hur många modeller har Nikon och Canon spottat fram av sina digitala spegelreflexer de senaste 10 åren? Ett annat exempel är de populära Agfa Silette-kamerorna. Hela 40 st sådana olika modeller såg dagens ljus från början av 1950-talet till mitten av 1960-talet. Notera i sammanhanget att både Zeiss/Pentacon och Agfa producerade många andra kameror i olika versioner samtidigt som de utvecklade de här nämnda.

Så är det inte så att de här skriverierna om att kameror varade mycket längre förr och att man idag kommer med nya modeller mera ofta än tidigare, är rätt mycket myt och inbillad tro? Vad som jag däremot tror är mera sant är att kamerorna höll längre förr och att de var mera gediget konstruerade, (förmodligen är det det man menar med att kameror varade längre förr). Lite av outslitliga kan man kanske säga, med robust metalluppbyggnad och mekanik. Med regelbunden slutarservice är de rena evighetsmaskiner.

Zeiss Ikonta 35, producerad mellan 1949-53. En robust och tung, men kompakt liten metallbit som fungerar bra än idag. Är det en evighetsmaskin?

GSB 15/Fel om Contax S2...

2011-12-26T00:00:00.003+01:00

Jag måste erkänna ett "litet" faktafel i min tidigare blog, GSB 13, där jag skrev att Contax S2 kom till 50-årsjubiléet av Contax S 1999. Att det var en jubiléumskamera är rätt, men den producerades inte till minne av den första spegelreflexkameran med inbyggt pentaprisma, Contax S, utan till 60-årsjubiléet av den första Contaxkameran, Contax I, som kom 1932. Contax S2 kom alltså 1992 och inte 1999. Den producerades fram till 2000. I övrigt var allt jag skrev om den första spegelreflexkameran Contax S helt rätt. Den var ganska ensam på banan länge vad gäller det moderna utseendet innan japanerna trädde in med Pentax AP. Får helt enkelt be om ursäkt för faktafelet och kolla mera noggrant i fortsättningen innan jag skriver om kamerahistoria. Har också rättat till texten i blogposten.
Nils/

GSB 14/Mera testbilder Tessar vs Planar, och så lite om Fomapan 400.

2011-12-25T21:31:00.000+01:00

Här kommer fortsättningen på testen av mina båda Contax-normaler, Tessar 2,8/45mm och Planar 1,7/50mm. Att det skiljer en del mellan de båda objektiven vad gäller återgivningen på stora bländaröppningar kan man se av testbilderna. Jag tror dock att man inte kan se några skillnader annat än vid högre förstoringsgrader. I praktiken duger Tessaren mycket bra som normalobjektiv i en jämförelse. Man ska veta att det kanske är den absolut bästa normalen för SLR-kameror, Zeiss Planar T* 1,7/50mm, som är referensen i sammanhanget.

Tessar 4,0

Planar 4,0

Tessar 2,8

Planar 2,8

Tessar 2,8 mitt

Planar 2,8 mitt

Tessar 2,8 hörn

Planar 2,8 hörn

Tessar 4,0

Planar 4,0

Och så kommer en liten jämförelse mellan bokehn vid närgränsen på bl 2,8. Planaren ger en lite mjukare oskärpa tycker jag, men det kan delvis bero på den något längre brännvidden, 50mm mot 45mm?

Tessar 2,8 närgärns 60cm

Planar 2,8 närgräns 60cm

I övrigt så tycker jag att jag börjar hitta rätt med Fomapan 400 Action efter några rullars experimenterande. Jag har sett att man ofta avfärdar den här filmen som dålig, men själv gillar jag den framkallad i Rodinal 1+50. Kornet blir riktigt snyggt och lite rått. Men inte för rått utan precis lagom, inte alls så grovt och skarpt som man annars skulle kunna tro det blir i Rodinal. Dessutom är det lite oregelbundet som med klassiska filmer. Filmerna som utvecklats under senare år tycker jag ger ett mera platt och regelbundet/jämnt korn. Ungefär som när man simulerar korn i ps genom olika filter etc. T-Max-filmerna ger t.ex ett sånt mera regelbundet korn. Även nya Tri-X och Kentmere 400 tycker jag går åt det hållet med jämnt och lite platt intryck. Filmer av äldre formula har en helt annan struktur som jag upplever det. De blir mera levande på något sätt.

Jag har tidigare sagt det, men det tål att upprepas. Vill man ha släta bilder med minimalt korn ska man inte fota med högkänsliga småbildsfilmer av traditionell typ. Då är det specialfilmer typ Rollei ATP, större filmformat eller digitalt som gäller. För min egen del håller jag mig till de klassiska kornet när det gäller vardagsfotande och snapshots. Mellanformat eller finkorniga filmer använder jag för landskap och andra bildtyper där jag har tid att sätta kameran på stativ om jag vill, och där högre detaljupplösning är viktigt.

Ha en fin fortsättning på helgerna!
Nils/

GSB 13/Utmanaren Tessar mot mästaren Planar?

2011-12-23T08:19:00.003+01:00

På Julafton tog jag en promenad upp till kyrkogården innan julbordet vid middag, för att tända lyktan på min fars grav. På bröstet hängde som vanligt en kamera (det gjorde det även på min far så länge han levde). Eftersom det blivit så populärt med helmekaniska gamla mästerverk av spegelreflextyp har även jag införskaffat ett sådant, faktiskt redan för ett år sedan då skriverierna kring Olympus OM-1 inte riktigt kommit igång. Men ni behöver inte vara rädda, det är ingen OM-1:a jag fått tag på utan en mycket bättre sak. Contax S2 som togs fram inför 60-årsjubiléet av den första Contax-kameran 1992.

Contax S2 har fått namnet efter Contax S som var världens första spegelreflexkamera med inbyggt Pentaprisma. Den började egentligen utvecklas redan före krigsutbrottet 1939 hos tyska Zeiss Ikon. Teknikerna lyckades ta fram några prototyper som sedan försvann under kriget. Men efter 1945 fortsatte man att utveckla kameran och 1948 presenterades de första exemplaren. Då hade inte Tyskland delats formellt och Zeiss hade produktionen koncentrerad till Jena. Men när Östtyskland bildades 1949 hamnade Jena-fabrikerna där och Contax S blev en östtysk kamera vid försäljningsintroduktionen samma år. Ett flertal varianter och modeller av Contax S såg dagens ljus under de följande åren. Några liknande konkurrenter kom dock inte på allvar förrän 9 år senare då Pentax presenterade sin första modell, vilken blev mycket populär.

Jubiléumsmodellen Contax S2 är en riktigt kompakt liten läckerbit. Helmekanisk slutare med kortaste tid 1/4000 sekund och blixtsynk på 1/250. Spotmätningen är också väldigt användbar och exakt när man lärt sig mäta och kommit underfund med den (det kom även en efterföljande modell, Contax S2b som hade vanlig centrumvägd mätning). Med den lilla kompakta pannkaksnormalen Tessar 2,8/45mm är har man ett paket som lätt går ner i en jack- eller rockficka. Med kungen bland normaler, Planar 1,7/50mm, blir det lite större.

Hur klarar sig då denna lilla Tessar mot sin storebror Planar 1,7/50mm? Det bestämde jag mig för att utröna närmare under julaftonspromenaden upp till kyrkogården. S2-huset laddades med en Fomapan 400 Action och några jämförelsemotiv fotograferades med de båda normalerna på olika bländare. Slutligen utfördes även en bokeh-test. Efter julklappsutdelningen och kaffet framkallades filmen i Rodinal 1+50, och här kommer de första bildresultaten.

Tessar 2,8 1/500

Planar 2,8 1/500

Tessar 4,0 1/250

Planar 4,0 1/250

Tessar 5,6 1/125

Planar 5,6 1/125

Tessar 8,0 1/60

Planar 8,0 1/60

Tessar 11,0 1/30

Planar 11,0 1/30

Vid 1/30 stannade jag. Svårt att hålla stilla på längre tider när man inte har stativ. Och det kan vara svårt även på 1/30, så jag får reservera mig för ev skakningsoskärpa där. Exponeringarna kan också skilja något mellan rutorna.

VINJETTERINGVad man lätt kan se är vinjetteringen för Tessar på bl 2,8 och även på 4,0 märks den något. Planaren däremot har i praktiken ingen vinjettering i någon av de provade bländarlägena.

KONTRASTTessaren har märkbart lägre kontrast på bl 2,8. Även Planaren har försämrad kontrast där, dock inte lika tydligt. Vid bl 4.0 förbättras kontrasten för båda objektiven. Planaren verkar ändå ha en något lite bättre kontrast rent allmänt sett.

SKÄRPAHörnskärpan på bl 2,8 är inte bra på något av objektiven. Även i kantens mitt falerar skärpan lite grand på Tessaren, liksom i bildens mitt. Planaren håller bättre klass både i kantens mitt och i mitten på bl. 2,8. Detta syns kanske inte lika tydligt i webformatet här som i originalfilerna. Vid bl 4.0 dras Tessaren fortfarande med lite skärpeförluster i kanter och hörn medan Planaren blir i det närmaste perfekt där. Även i mitten ser Planaren bättre ut. Vid ytterligare nedbländning till 5,6 har Tessaren helt fått bukt med hörn- och kantoskärpan men den når ändå inte upp till Planarens fina skärpa över hela bilden på samma bländare. Det ska dock sägas att skillnaderna är ganska små och säkert svåra att se i en normal bildstorlek kring 30x40 cm. På bl 8,0 och 11,0 är båda objektiven mycket bra i både kant/hörn samt mitt och svåra att skilja åt. Kanske är Planaren något skarpare i mitten när man tittar i 100% filstorlek?

Totalt sett kan man väl säga att Planaren vinner en klar seger. Från bl 5,6 är dock skillnaderna försumbara och kan man stå ut med 1½ stegs sämre ljusstyrka, vinjetteringen på bl 2,8 samt den lite sämre kant/hörnskärpan på bl 4.0, så duger Tessaren bra som alternativ. Den kompakta och lätta konstruktionen för en del negativt med sig, det får man alltså räkna med. Även priset är till Planarens fördel. Du kan köpa en Planar 1,7/50 billigare än en Tessar 2,8/45, och en Planar 1,4/50 (som i praktiken inte står 1,7:an efter) kan du köpa för ungefär samma pris som en Tessar i samma skick. Så prioriterar du inte kompakthet och lätt vikt är både 1,7/50 och 1,4/50 att föredra. Men sen har vi det där med vinjetteringen och kantoskärpan på stora bländare som ger en speciell karaktär åt bilderna. Är du ute efter den så är Tessar-45:an absolut något att snegla på. Den klassiska 50-talskänslan man får med en Tessar-konstruktion är något speciellt. Är man inte heller ute efter den där perfekta knivskärpan i bilderna så är den ett bra val.

I nästa blogpost ska jag visa lite fler jämförande bilder mellan de här båda Zeiss-optikerna, samt även testa hur bokehn ter sig.

Ha en fortsatt fin Julhelg!
Nils/

GSB 12/Mörker över Lessebo...

2011-12-21T14:40:00.004+01:00

Mörkret lägger sig tidigt så här års. Man hinner inte komma hem efter skiftbytet på fabriken vid halv tre förrän det blir omöjligt att fota med Tri-X eller andra 400ASA-filmer. Gillar du inte korn kan du sticka. Det här är T-Max 3200 , exponerad efter just 3200 och framkallad i Rodinal. Mycket skarpare eller grövre korn kan man nog inte få.

Jag har min nya normal, Tessar 2,8/45mm monterad på S2-huset. Och jag uppskattar spotmätmingen i skymningsljuset, som börjar bli ganska svårbedömt. Kyrkan passeras strax före fyra. Invigd 1960 och ritad av dansken Bent Jürgensen. En otroligt vacker kyrka måste sägas, trots att jag varken är religiös eller medlem i kyrkan.

När jag passerar hålldammen vid Djurhultsvägen har mörkret lagt sig nästan helt. Pappersbruket maler på och det "luktar pengar" som man brukar säga i Lessebo. Filmen är slut och ska framkallas vid hemkomst. Idag har jag scannat en del av rutorna. Kanske några bilder hamnar på papper i jul- och nyårshelgen? Förstoringsapparaten står redo...

Nils/

GSB 11/En högst ovetenskaplig test av Tessar 2,8/45mm

2011-12-18T18:02:00.002+01:00

Inga testkartor för koll av upplösning i linjepar. Inga MTF-diagram, ströljuskurvor eller distorsionsmätningar. Utan tre bilder fotade på fri hand från köksdörren ut mot trädgården. Samma inställningar vid scanningen och därefter inga justeringar alls. En högst ovetenskaplig test under verkliga förhållanden med andra ord.

Om du klickar på första bilden kan du sedan blädra över till de andra två via miniatyrena i underkanten. Då ser man skillnaderna tydligare.

Bl 2,8 1/125 sek

Bl 4,0 1/60 sek

Bl 5,6 1/30 sek

Jag tycker resultatet duger bra för det jag tänker använda optiken till, vardagsbilder och spontanfoto (snapshots). Vinjetteringen på de största bländarna är bara välgörande i den typen av bilder. Då slipper man ju efterbelysa så mycket i mörkrummet också. Skärpeförlusterna i hörnen på 2,8 och 4,0 är inte heller något jag bekymrar mig över. På det hela taget ger det en klassisk småbilds-karaktär typ 1940 till 50-tal, då många småbildskameror var försedda med optik av Tessar-design. Tycker bildresultatet i mångt och mycket liknar det jag tidigare fått med Zeiss Ikonta 35 på stora bländaröppningar, en liten kompakt metallbit med infällbar 45mm Tessar av samma ljusstyrka.

Kul när såna här klassiska optik-konstruktioner kommer till heders igen. Även många av Sonys digitalkompakter är försedda med optik av Tessar-formula har jag sett.

Nils/

GSB 10/Vad blev det av Agitera Image Group?

2011-12-18T10:47:00.000+01:00

http://www.agitera.com/

Här finns ju något som verkligen är viktigt:

"...en motvikt till det idag, ofta, alltför tama svenska bildklimatet". Vi upplever att mycket av den svenska fotografin befinner sig i en tillvaro långt ifrån den verklighet som vi, och många med oss lever i. Vi känner en saknad av bilder som har något att berätta. Bilder med syfte att försöka berätta om sin samtid, på ett lugnt, inte så komplicerat plan."

Men fliken "aktuellt" på sidan är inte uppdaterad sedan slutet av juli 2009. Synd om en så pass intressant grupp inte skulle kunna fortleva. För det är samtidsberättelser vi behöver, avskalade från trender och mode. Fria från kulturelitens och kommersialismens bojor. Det har aldrig gått att leva på den här typen av fotografi. Men den behövs mer än någonsin.

Skiftbyte i pallfabriken, december 2011.

Ha en fin dag!
Nils/

GSB 9/Tråkigt väder i Lessebo.

2011-12-17T19:57:00.004+01:00

På vägen ner mot brevlådan för att posta årets julkort passade jag på att ta några bilder med den nyinförskaffade pannkaks-Tessaren med ljusstyrka 2,8. Att den inte skulle hålla samma höga klass som Planar 1,7/50 var jag införstådd med, och bilderna motsäger inte heller vad jag förväntade. Kant/hörnskärpan på stora bländare från 2,8-5,6 är inte på topp. Det fordras säkert kring bl 8 för att få den något så när likvärdig Planarens. Även min Voigtländer Heliar 2/50 är bättre i kanter/hörn på stora bländare.

Bilderna visar också att den har en del vinjettering och lite lägre kontrast på bl 2,8. Kontrasten förbättras redan efter nedbländning till 4 och vid 5,6 är vignetteringen praktiskt taget borta.

Kombinationen av det gammaldags och ganska grova silverkornet i Fomapan 400, Rodinal/R09 som framkallare och en optik med Tessar-design, ger en klassikt bildkänsla som jag uppskattar. Fotografi behöver inte alltid vara en strävan mot det perfekta och strukturlösa med maximal ton-och detaljrikdom.

Nils/

GSB 8/ Tessaren gör att kameran ser lite rumphuggen ut.

2011-12-17T02:41:00.003+01:00

Så kan jag då ägna mig åt det jag är bättre på. Svåra problem har ofta enkla lösningar som man kan lägga timmar eller dagar på att hitta. Kan man bli annat än förbannad?

Som ni såg av bilderna i förra blogposten så sitter det nu ett sk pannkaksobjektiv på mitt S2-hus. Ett original Tessar 2,8/45mm. Paketet ser kanske lite rumphugget ut, men ack så litet och nätt. Idag har jag tagit den första filmen med Tessaren, som alltså är en Zeiss-konstruktion från 1902. Fyra linser i tre grupper, kan det va något att ha? Det var så mörkt ute att jag inte kunde fotografera på bländare mindre än 5,6. Filmen som satt i var Fomapan 400 Action framkallad i R09. Bildresultatet ska komma i nästa blogpost. Hav tålamod tills dess.
Nils/

GSB 7/En test av blogbilder...

2011-12-17T00:47:00.004+01:00

GSB 6/Varför blir bilderna i denna blogportal oskarpa?

2011-12-16T01:21:00.000+01:00

Efter några dagras bloggande på blogspot brottas jag med problemet att bilderna jag laddar upp här blir oskarpa. På något sätt så visas dom i ngt lite större storlek på bloggen än originalet? Trots att dom enligt egenskaper har samma pixelbredd. Och då blir det luddigt av rent matematiska orsaker. Kan någon vänlig själ tala om för mig hur jag ska göra för att bilderna ska visas lika skarpa som dom är innan jag laddar upp dom.
Hälsningar!
Nils/

GSB 5/Det skrivs mycket om små analoga SLR numera...och om små platta objektiv...

2011-12-15T12:19:00.000+01:00

Och jag ska dra mitt strå till stacken. För ett år sedan köpte jag mig en dyr julklapp, ett Contax S2 hus i titan. Helmekanisk med 1/4000 som kortaste tid och spotmätning. Mina gamla Zeiss T*-objektiv hade legat oanvända alldeles för länge tyckte jag. Dessutom hade mitt favorithus, det elektroniska 137 MA quarts, slutat fungera för länge sedan pga fukt i elektroniken (andra gången dessutom). Dock fungerar RTS-huset fortfarande, men som medlem på fotosidan hade jag börjat snegla på mätsökarkameror (mycket tack vare en viss herr Björkbom) och då skaffat mig ett mätsökarsystem istället (Voigtländer), som jag tyckte låg i min prisklass och hade flera intressanta optiker. När så denna ädelsten i titan dök upp förra året, helt i nyskick dessutom, slog jag till. Att jag gillar helt batterioberoende kameror med mekaniskt styrda slutarmekanismer, hade säkert ett finger med i spelet skulle jag tro.

Bessa R2A med Heliar 2/50 vs Contax S2 med Planar 1,7/50.

S2-husets spotmätning kan vara lite knepig att arbeta med, men man vänjer sig även vid det. En lös mätare i fickan som mäter mera i hela bilden kan dock vara bra att ha i knepiga ljusförhållanden. Ett råd vid spotmätning är att mäta mot naken hud i skugga.

En fördel med små kameror är att de ofta går ner i en rock- eller jackficka. Med Bessa R2A och Collapsible-Heliaren infälld är det mindre problem. Men den brukar hänga om halsen för det mesta. I fickan har jag då en 35:a eller en 75:a som komplement. Ibland Bessa L-huset med 21mm som är ännu mindre och smalare. Zeiss-Planaren på S2-huset är dock lite större och tar mera plats. Svårt att få ner hela paketet hopmonterat i fickan. Men jag har kommit på en lösning även på det. Man skaffar sig ett pannkaksobjektiv, typ Zeiss Tessar T* 2,8/45mm. Ett sånt är beställt och jag väntar som ett litet barn inför julafton på att det ska dimpa ner med posten. Väger endast 90 gr och sticker bara ut 19mm från bajonetten! Letar du efter ett liknande objektiv till din kamera kan du läsa mera här: http://www.beanos.com/~tsoutij/wp/stuff/index-of-pancake-lenses.

Varför skaffar man sig då ett normal-objektiv som är sämre än det man redan har på de flesta punkter? Jo helt enkelt för att det är mindre och smidigare (och för att kvalitétskillnaderna är minimala i praktiken (största skillnaden är ljusstyrkan). Kameran med optiken går ner i fickan utan problem, och har jag någon annan optik monterad på kameran runt halsen går ju 45:an lätt ner i bröstfickan. Den som oroar sig för att bilderna inte skulle hålla måttet med en enkel 4-linsig Tessar, konstruerad 1902 av Paul Rudolph på Zeiss, ska ta en noggrannare titt på mästaren Cartier-Bressons bilder. Många av dom är fotade med just Tessar-optik i Leica-tappning (Elmar). Bildens innehåll och komposition/form är ju det viktiga. Då duger det lika bra med en enkel tulipan, förlåt Tessar!

GSB 4/Analogt vs digitalt - en onödig diskussion?

2011-12-15T01:51:00.001+01:00

Ofta diskuteras och debatteras det om vilket som är bäst, foto med film eller digitalt foto. Och varför man väljer det ena eller det andra. Frågan är egentligen rätt onödig eftersom vi ju borde respektera varandras val och inte tjafsa så mycket. Men en förklaring till att den ändå diskuteras så mycket tror jag är att många som nu blivit hel- eller nästan heldigitala har ett behov av att på något sätt rättfärdiga sitt val att byta ut filmen och mörkrummet mot sensorn och datorn. För det är ofta bland dessa fd analoga filmfotografer, som kanske inte trivdes eller lyckades särskilt bra mörkrummet, eller ens höll till där utan lämnade filmen till labb, som man hittar de diskussionsvilliga (de unga som börjat digitalt och aldrig provat film eller mörkrum hörs mera sällan, de har ju inget att relatera till). Man vill intala sig själva att det man gjort är rätt och bra. Och de som kör på som förr ser man som lite utvecklingsfientliga och nostalgiska? Faktiskt tror jag att den ståndpunkten är den dominerande i den här frågan. Betydligt mera vanlig än de som ser analogt foto som finare och det enda rätta.

Det verkar vara ganska vanligt att ha just den föreställningen om att många analoga fotografer ser ner på det digitala. Min egen erfarenhet är dock den raka motsatta, att det mest förekommande när saken kommer till sin spets är att vissa numera digitala fotografer nedvärderar foto med film och mörkrum som förlegat och bakåtsträvande. Jag tror att det är de här lite osäkra och otrygga personerna som håller den meningslösa diskussionen om analogt vs digitalt vid liv. De saboterar forum, kapar trådar och sprider sin dynga omkring sig som gör att många flyr. Att man gillar foto med film och mörkrum tolkar dessa "analytiker" som att man nedvärderar det digitala. Jag mår illa när jag tänker på hur diskussionerna förs ibland, och på vilken okunskap och vilka fantasifulla teorier som får växa till sanningar i cybern.

För min egen del är jag medveten om vilka fördelar det är att jobba digitalt, antingen med scannad film eller digitalfotat direkt. Det digitala datormörkrummet är i många avseenden mera lättarbetat och svåra negativ som är omöjliga i mörkrummet kan räddas i ps. Slarvmarginalen är större. Men även om jag behärskar grundredigering och efterbelysning/skuggning i ps ganska bra (jag är inte så mycket för avancerade specialtricks) så föredrar jag mörkrummet. Både av ekonomiska skäl och för att jag gillar resultaten med film och gelatinsilverpapper bättre. Att få en likvärdig digital utskrift från proffsfirma har jag som vanlig industriarbetare inte råd med. För det är bilder på beständigt fiberpapper jag vill ha, något att ta på som håller för framtiden. Ska man istället ha egen skrivare och göra utskriftsjobbet själv (vilket krävs för att få en någorlunda likvärdig ekonomisk bild) är det nödvändigt att man sköter om och servar sina maskiner regelbundet och att man inhämtar de kunskaper som krävs för att få ett godtagbart utskriftsresultat. Den tiden och den kraften vill jag inte lägga ner på något som jag sedan ända kanske inte gillar lika mycket. Så skomakare, bliv vid din läst. Så tänker jag. Varför byta ut något som ger mig precis det jag vill ha?

GSB 3/Såna här nyheter får du inte på fotosidan...

2011-12-10T23:03:00.004+01:00

http://www.telegraph.co.uk/finance/newsbysector/retailandconsumer/8525839/Traditional-camera-film-makes-a-come-back.html

Filmförsäljningen ökar i England. Ungdomar börjar tröttna på digitala bilder, mm. Men i Sverige får vi mest läsa om filmer som försvinner och dödsrunor över mörkrummet. Att både nya filmer och nya traditionella fotopapper kommit under de senaste åren förvånar sannolikt många i Sverige. Inte så konstigt med den urusla rapportering vi har på fotosajter och i fototidningar, vad gäller foto med film. Fast vad annat kunde man räkna med?

GSB 2/Korn är snyggt!

2011-12-07T21:22:00.001+01:00

Det är silverkornen som ger den svartvita bilden mycket av sin karaktär och känsla. Många tycker att kornen ger djup till skillnad från den digitala fotografin som är alltför platt och slät. Jag är breddd att hålla med i mycket av de tankegångarna. Före 135-filmens och småbildens introduktion såg man inte mycket av korn i bilderna, men när Kodak lanserade 35mm kino-filmen, och man började använda den även till stillbild, så blev kornstrukturen tydligare.

Många fotografer har utnyttjat det här rent bildmässigt. En av dom var Georg Oddner som faktiskt bytte karriären som jazz-batterist mot fotografyrket, tack vare silverkornen i de bilder han såg. För min egna del gillar jag också filmkornen i många bildtyper, och efter att Tri-X kom för några år sedan i en finkornigare variant har jag börjat använda DK-50 som framkallare istället för D-76, just pga av att kornigheten då ser mera ut som gamla Tri-X. En annan film som jag också gillade pga det snygga kornet var Orwo NP27. Idag har jag kopierat några gamla bilder fotade med den filmen. En av dom hänger på tork just nu.

Orwo-filmen hade ett riktigt tydligt, men snyggt korn. Jag gillade det skarpt och hade den filmen funnits idag skulle jag säkerligen fortsatt använda den, trots dagens nästan kornlösa plattkornsfilmer typ T-Max och och Delta. Jag fastnade aldrig riktigt för de här nya filmerna utan har hållit fast vid de traditionella rundkornsfilmerna, som ger mig det uttryck jag vill ha i många bilder.

Jag lite har svårt att förstå om man hela tiden strävar efter att få bort kornet i bilden. Försvinner kornet så försvinner ju också en del av anledningen till att fotografera med film. Är det släta och perfekta bilder utan struktur man eftersträvar kan man kanske lika gärna fota digitalt? Digitalt är mycket bättre på just den egenskapen. Film är bättre på korn. Fast nu kan man ju lägga på filter för Tri-X och andra filmer i datorn. Tro dock inte att du kan få en likvärdig produkt, bara en liknande.

Jag har under senaste tiden börjat använda en annan film just pga av det traditionella kornets utseende, Fomapan Action 400. Framkallad i Rodinal får man ett riktigt skarpt och snyggt korn med den filmen.

Jag har också provat kentmere 400. Visserligen kornstorlek i paritét med Fomapan 400, men inte lika snyggt som jag upplever det. Mera regelbundet och likformigt. Fomapans korn är mera olikformigt i mina ögon. Uppträder olika i skuggor, mellandagrar och högdagrar. Kentmeres korn tyckte jag såg mera likformigt ut i hela registret, ungefär som man lagt ett raster över hela bilden. Som "digitalt" pålagt korn kanske man kan säga? Fomapan 400 i Rodinal ska jag i alla fall fortsätta experimentera med. Den kombinationen ger mig det jag vill ha i många bilder.

GSB 1 - 04 12 2011/News from the darkroom

2011-12-04T10:57:00.000+01:00

One of tonight's prints scraped off on the glass. Now it hung out to dry and then flattened. Do not need retouch at all. No dust specks and good grain definition. Fortezo hard gradation gives nice deep blacks. Paper base a litttle bit whiter than Fomabrom graded.