GSB 20/Måste toycam-bilder se ut som skit?

Ja det undrar jag varje gång jag ser en halvtaskig toycambild. Och jag har aldrig förstått varför det ska behöva vara så heller. Nu tänker jag inte på att det är oskarpt och vinjetterat i kanter och hörnor, det blir det antingen man vill eller ej, utan att det ofta är felexponerat och allmänt dåligt framtaget/presenterat med ljusläckage etc. Det verkar nästan som man tror att en toycam-bild inte behöver vara rätt exponerad och snyggt presenterad, utan att det räcker med att fota vad som helst, hur som helst. Nu kan det iofs var avsikten med bilderna att det ska se taskigt ut, men det är ju inte direkt någon nödvändighet att det ska vara så. Allt beror istället (som jag ser det) på om man har förmågan att hantera kameran på rätt sätt eller ej. Har man inte den förmågan blir det mest bara skit, men vet man att hantera prylarna rätt så kan det bli väldigt bra.


Hemmesjö medeltidskyrka
Holga 120CFN, Tri-X + rödfilter

Hemmesjö medeltidskyrka
Holga 120CFN, Tri-X + rödfilter

Jag har både flera Holgor och Dianor och ingen av de kamerorna har något ljusläckage. Det enda ställe där det kan komma in ljus på en Diana (om den är hel och oskadad) är via det röda fönstret för att räkna filmrutorna. Sätt en svart tejpbit över det så slipper du ljusläckage, du behöver bara ta upp tejpen när du drar fram filmen för att se siffrorna. Likadant kan det vara på Holga, det röda glaset på filmfönstret bör täckas över med tejp för säkerhets skull. Är kameran i övrigt hel och inte sliten så ska det inte läcka in någonstans. Men för säkerhet skull kan det vara bra att förvara en toycam mörkt (i fickan eller i en väska t.ex) om det sitter film i och den inte används.

En annan orsak till ljusläckage med de här kamerorna är att 120-spolen inte kan spännas som på en dyrare mellanformatare. När man laddar i, men främst när man laddar ur och efteråt, är det därför risk att ljus läcker in mellan pappersfalsen och filmen, men det beror som sagt inte på att kameran skulle läcka ljus utan på att spolen inte är spänd lika bra som med andra mera avancerade kameror. Jag har råkat ut för det tidigare och en lösning som minskar risken är att sätta en liten kartongbit under spolen på vänstersidan där man laddar i filmen, så att filmspolen trycks fast lite grand. Då spänns filmen mera när den rullas upp på spolen vid framdragningen.

Kyrkö mosse
Holga 120N, Efke IR 820 + IR-filter

Kyrkö mosse
Holga 120N, Efke IR820 + IR-filter

Att exponera rätt med en toycam kan också vara svårt om man inte kan sin sak. För att underlätta, köp flera stycken kameror av varje och sätt film med olika känslighet i dom. Eller använd gul, orange och rödfilter (för svartvitt) så kan du förlänga exponeringen upp till tre steg på det sättet. Kör du med negativ färg är överexponeringstoleransen flera steg och då kan man överexponera utan att bilderna blir kassa. Se dock till att inte underexponera för mycket med färgneg, då blir det ofta skit. Att täcka in flera exponeringssteg, trots att man bara har tillgång till en eller ett fåtal tids/bländarinställningar, är alltså inte speciellt svårt om man vet hur saker och ting fungerar. Och då behöver inte bilderna se taskiga ut (om man nu inte vill de ska göra det vill säga).

Flathallen - sjön Läen
Holga 120N, Efke IR820 + IR-filter

Jag har använt Diana och Holga under flera år (de senaste 3 åren mindre). Holga även som småbild 135BC. Slutarna på de här kamerorna är väldigt exakta och ingen ska komma och säga att de är oberäkneliga. Det är de inte! Blir det felexponerat så är det större sannolikhet att orsaken ligger hos operatören och dennes förmåga/kunskaper. Har man en kamera i bra skick så ska den exponera lika varje gång. Mina olika exemplar av Holga och Diana har också visat sig exponera förvånansvärt lika sinsemellan.

Dansbaneskogen, Lessebo
Holga 120CFN + Tri-X

Dansbaneskogen, Lessebo
Holga 120CFN + Tri-X

Dansbaneskogen, Lessebo
Holga 120CFN + Tri-X

Toycam-fotografering behöver alltså inte vara något man gör på en höft, utan istället något välkontrollerat och medvetet för att nå bestämda resultat. Flera duktiga fotografer använder toycams för bestämda syften i sin verksamhet. Martin Bogren och Wolfgang Moersch är två goda exempel som visar, var och en på sitt sätt, att dessa enkla apparater kan användas medvetet och kontrollerat för bildresultat av hög klass. Jag försöker sträva i samma riktning med mina toycam-bilder. Slarvigt tagna och/eller dåligt framställda bilder är inget som jag tror leder framåt. Toy-kamerorna är värda ett bättre öde än att bara bli använda av slarvputtar som inte bryr sig om någonting. Trenden med alla dessa schaskiga bilder ligger inte i min smak. Det blir mycket roligare när man försöker utnyttja kamerornas verkliga potential.

Nils/